Mellan två världar

Paradigmskifte, den nya tiden, vattumannens tidsålder - det här är några av de epitet som uttrycker en utvecklingsfas som började på 60-talet och som nu tar ordentlig fart. Mayakalendern visade hur en paradigm tog slut och en annan började. Rent astronomiskt i linje med en galaktisk rörelse som pågått i 26000 år, och även teoretiskt i samklang med andra skrifter som t ex indiska Rig Veda, och professior som t ex Nostradamus.

Oavsett om man tror att dessa skrifter om en ny tidsålder bara är påhitt så kan man rent konkret se att den globala utvecklingen och informationssamhället gått i rasande takt sett ur ett historiskt perspektiv.

De yogiska skrifterna säger att den nya tidsåldern som vi går in i är en nödvändighet för utvecklingen av människan.

Man säger att energin är feminin och att de kvinnliga aspekterna av näringsgivande, generositet, inkluderande, skönhet, kreativitet och känslor, behöver respekteras och vara ledande igen. Därför kommer också kvinnors och flickors rättigheter att vara i strålkastarljuset tills förtrycket är ett minne blott. 

Skrifterna talar också om omedelbar och konstant kommunikation, samt transparans -  inget kan längre döljas i den nya energin, allt kommer upp till ytan och måste synas. Här har vi konkreta exempel hur internet fungerar och vi alla har global kontakt hela tiden. Patriarkaliska maktstrukturer monteras ned för att kunna byggas om på sätt som inkluderar och respekterar allas värde.

Vi står mellan två världar just nu, och tiden är omvälvande. Många förändringar i världen sker just nu och det är precis som det ska. För att de nya mer kärleksfulla sätten att leva ska kunna få fäste behöver vi alla börja med oss själva. Det kan vara nog så svårt att implementera det vi innerst inne vet är rätt, och inte bara prata om det. Det kräver mod för den rädsla som de tidigare strukturerna skapat hos oss sitter djupt och vi tänker och agerar fortfarande omedvetet enligt betingelser att man måste vara stark och roffa åt sig och rädda sitt eget skinn. Vi behöver kloka vägledare i form av visa lärare. Har vi inte redan tagit kontakt eller fått en lärare framför näsan, så kommer livet bli undervisningen. Och då blir det oftast lärdomar genom vad vi kallar den hårda vägen.

Det kan vara svårt även för personer som anser sig vara en del av paradigmskiftet att verkligen börja implementera de nya värderingarna. Självreflektion och ärlighet i sin relation både med det inre och det yttre är en prioritering. Att se sitt mörker och ljus, och våga gå inåt dit ingen annan kan gå, är den uppgift varje sann ledare behöver kontinuerligt genomföra för att självreglera sin person och sitt handlande. Varje "mästare" (ledare) kommer möta sin mästare, ingen är självklar i den här världen. Ofta kommer "mästarens" lärare i oväntat form och situation, det bor nämligen något större än vad vi tror oss se i varje varelse, och utveckling kan då ske där man trodde sig vara komplett och osårbar.

 Alla system behöver dynamik i form av diversitet och polaritet för kontinuerligt växande och liv - stängda system utan yttre medverkan och med fasta parametrar entroperar. Detta är en feminin princip som återfinns i mikrokosmos som t ex styrelserummet, och i makrovärlden i form av universae som i "many worlds" den kvantfysiska teorin. Vad som behöver börja sjunka in är att världen som våra samtida instrument kan mäta har fler dimensioner att upptäcka och att vi människor har lager på lager att jobba med. 

Du gör  klokt i att utveckla dig själv och allt du är som människa. Finslipa till perfektion hela ditt sensoriska system så att du kan leva och uppleva livet ärligt som det verkligen är, och inte som en story som konstant återberättas och därför blivit till "sanning". Något nytt och fantastiskt händer nu när vi är inne i den nya tiden, och detta sker när vi släpper den gamla myten om materia, makt, separation och död, och istället inser vårt ansvar som obegränsade medskapare av just den här världen.