Yoga veckobrev 1 HT-16 Första chakrat

 ”Första chakrat; plats och princip”

En kort förklaring av 5000 år av yogiska texter: I yogan finns en grundläggande tanke som också är betydelsen av ordet yoga och hela dess mening av att utöva yoga. Ordet betyder ju sammanslagning som i att smälta samman, att plural blir singular och en enhet. Vad är det då som blir Ett?

Yogan är en väg från vår grundläggande splittrade uppfattning av oss själva som separerade och ensamma, och tillbaka till helhet och förståelsen och upplevelsen av självet som gudomligt. Att inom varje människa vibrerar en underliggande subtil essens av något gemensamt, något högre och något oförstörbart som är och vill oss väl. En intelligens med glädje och värme. Vi människor glömmer i vår upptagenhet av det jordiska och materiella att uppleva vår egen essens. Vi får oftast heller inte höra talas eller lära om detta. Det mesta i livet går istället ut på att klara sig, överleva, kanske fortplanta sig, ta sig fram, inte bli utstött utan tvärtom vara så attraktiv att man får vara med, och gärna i så enligt sociala normer eftertraktade grupper som möjligt. Det hela blir ett spel och en strävan som aldrig verkar ta slut. Och under alla tankar, känslor, oro, ligger själen och väntar att vi ska vända blicken dit. Våra mänskliga kroppar är skapta för upplevelsen av det sanna jaget. På en subtil energinivå sker ett helt maskineri av verksamhet i varje människa. Vi har fina energikanaler där livskraften ”prana” rör sig genom kroppen. Vi har energierna från samma element och dess principer som hela universum består av och som vi en gång kom ifrån – tyngd, vätska, värme, rörelse, rymd – som en del av vår kropp.

Vi har också speciella platser framförallt upp genom torso och ryggraden där olika livgivande energier finns tillgängliga för oss – när vi fungerar som vi ska. De här olika platserna kallas på sanskrit för chakra vilket betyder hjul. Energierna i dessa hjul rör sig i en cirkulerande rörelse. Genom de sju huvudsakliga chakrana får vi tillgång till resurser att leva och uppleva livet så optimalt som möjligt. Men det är också en rörelse och en resa i utveckling. När allt funkar som det ska och chakrana får snurra på som de ska så har vi tillgång till upplevelsen av vår egen gudomliga essens. Och upplevelser som sådana i den här realiteten och i form av människa handlar mycket om känslor. Känslor väcker mycket känslor – man skriver dikter om dem, eller förlöjligar och förminskar dem, känslor lämnar ingen oberörd. Men de yogiska texterna förklarar att det är just den människa som når balans i sitt känsloregister och får komplett tillgång till dess gåvor av intelligens som kan uppleva existensen i dess sanna uttryck och sin egen gudomliga gnista.

Och det är här chakrana kommer in. Och känner man sig obekväm med tanken på en gudomlig själ så går det precis lika bra att tolka det som själva essensen av en människa, och utvecklingen i chakrana som en resa i mognad och personlig utveckling, vilket det också är. Resan genom chakrana är som evolutionens resa, från det primitiva till det högt utvecklade. Det är som själva hjärnans utveckling, från reptilhjärnans omedvetna agerande till den senast utvecklade delen i frontalloberna med dess högre kognitiva funktioner och helikoptersyn. Och i en människas liv finns potentialen till ett fullkomnande i utveckling och mognad som homo sapiens.

Och vi börjar med det mest fysiska och basala – första chakrat, även kallat rotchakra. Första chakrat: Första chakrats energi är centrerad kring vad som skulle kunna kallas roten och dess förgreningar nedåt genom myllan ner i moder jord om vi var ett träd. Anatomiskt beläget i området rektum, perineum, tjocktarm, ben och fötter. Energin vibrerar i samma frekvens som det röda färgspektrumet.  ”Muladhara” är namnet på sanskrit och symboliskt representerar elefanten med dess självklara tyngd och säkerhet denna energi och dess känslomässiga motsvarighet. För känslan handlar om trygghet och säkerhet, att man får finnas, att man har en plats vid bordet. Att man kan klara sig och överleva, att omgivningen är god och stöttande och närande. Att man får sina behov tillgodosedda. Men vad händer om man inte känner denna naturliga trygghet, eller den omgivande miljön inte alltid varit särskilt närande och trygg? Och vad kan man göra för att uppleva denna känsla av säkerhet och trygghet i sig själv?

Om det berättar jag i nästa veckobrev. Till dess ha det gott! Siri Simran